Brandskördetröska

Brammskördetröska-blogg

Det här är precis vad det ser ut som: en brandskördetröska. När min storebror var liten ville han bli bonde eller brandman, och tyckte att en brandskördetröska måste vara det coolaste nånsin. Igår fyllde han 30, och äntligen fick han sin brandskördetröska!

Storlek A5, promarkers. Som modell för tröskan stod en Sampo Rosenlew 600. Logon mitt på tillhör Pargas Frivilliga Brandkår.

Förlovningspresent

MF-blogg

Det här är en present till min barndomsvän och hennes fästman med anledning av deras förlovning. Teckningen är en A4:a tecknad i svart tusch. Vanligtvis brukar jag frossa i detaljer och skuggor, men den här gången ville jag prova att hålla det enkelt, och tycker att det lyckades rätt bra. Blommorna är från vänster liljekonvalj, cyklamen och stenros, som är Finlands, Cyperns och Rumäniens nationalblommor, vilket har en viss symbolik för parets historia.

Dopgåva

Edvin-blogg

Igår döptes min tredje brorson. Han fick ett litet (A6, alltså vykortsstorlek) porträtt av sig själv som nyfödd med namn och dopdatum, precis som hans storabröder också har fått på sina dopdagar. Den här gången ansträngde jag mig för att försöka skriva snyggt – tidigare har jag inte ens försökt. Det blev helt ok, men jag är helt klart ingen typograf så jag ska nog hålla mig till mitt eget område: teckningar. 😉

Uleåborgspoliser

Tommi Heikkilä Janne Lammela Poliisit Oulu

Här är en bild som jag påbörjade redan i november 2013, men sen kom julruschen och en massa beställningar så bilden fick ligga underst i ”att rita-högen” fram tills nu. Det är väldigt befriande att teckna egna bilder ibland, utan någon annas förväntningar. Då kan jag experimentera och testa nya saker utan att riskera att förstöra en beställning. Eftersom jag är ett stort fan av TV-serien Poliisit, tecknar jag ofta personer därifrån. Den här teckningen föreställer Tommi Heikkilä och Janne Lammela från Uleåborg. (På tal om det, här kommer lite lingvistikprat: första gången jag hörde konsonanten /h/ uttalas som lång i ett ord som INTE var en injektion (som ”håhhå”), var i ett Uleåborgsavsnitt. Jag blev mycket förtjust när jag hörde det underbara ordet ”rahhaa”. 🙂 (”Rahhaa” är dialekt och betyder pengar, det heter ”rahaa” på standardfinska).)

WIP-Oulu

Nog om språk, tillbaka till teckningen: I den här bilden har jag använt svart tusch, grå promarkers i fyra olika nyanser och en vit gelpenna. Jag har experimenterat med tecknade ramar en gång tidigare i den här teckningen, men jag tycker ramen blev bättre den här gången. Det ser effektfullt ut med ramar både framför och bakom personerna på bilden, det ger lite djup åt bilden.

Här nedan finns line art-versionen av teckningen, innan jag hade börjat ”fylla i” den. Ungefär som med målarböckerna man hade som liten, bara att pennorna är 10 gånger dyrare och det tar 20 gånger mera tid! 🙂

Oulu-lineart

Myrlandskap

Lindas_häst_b

Här är en lite annorlunda beställning än de vanliga – dels är den tecknad med promarkers och dels är det ganska mycket landskap i bilden, vilket jag inte brukar teckna så ofta. Det är alltid lite nervöst att teckna beställningar i tusch – om jag mokar (gör ett misstag) är det antingen svårt eller omöjligt att rätta till det. Blyertsteckningar kan jag hålla på och fila på i all oändlighet och det finns en trygghet i vetskapen att ingenting på pappret är slutgiltigt. Å andra sidan gör det också att jag ibland har svårt att avsluta en blyertsteckning eftersom det alltid finns saker som kan finjusteras, men när klockan närmar sig 6 på morgonen och jag inte orkar se den där bilden längre brukar det vara ganska lätt att färdigförklara den.

Hästporträtt

Piirustus

Här är ett hästporträtt i blyerts jag gjorde nyligen. Storleken är 30×40 cm vilket är för stort för min scanner, så bilen ovan är ett foto – därav den dåliga kvaliteten. Det var roligt att teckna den här bilden eftersom referensfotot var så bra att varje hår syntes. Då måste jag ju teckna varje hår också… nå inte riktigt, men väldigt många i alla fall! Att teckna hårstrån är i sig ett ganska tråkigt petjobb (och dessutom svårt om det är ljusa hår mot mörk bakgrund), men det har stor betydelse för att bilden ska se realistisk ut, så jag gör det gärna.

Tax

Tecknad tax. Piirretty mäyräkoira.

Det här är en julklappsbeställning jag gjorde i december. Det är väldigt få som har beställt teckningar av hundar, faktiskt bara två hittills. Betydligt vanligare är porträtt av människor, och intressant nog, döda hästar. Det låter ju morbitt, men hästarna avbildas nog som levande…

Här drar jag paralleller till min farfar som jobbade som fotograf i Ekenäs. På hans tid var det vanligt att det inte fanns några fina foton av folk hade dött, och farfar fick ofta i uppdrag att tillverka vettiga fotografier som kunde användas på minnesstunden. Om det t.ex. bara fanns ett fotografi av den döda klädd i arbetskläder, kunde farfar använda en kostym från ett fotografi av en annan person, och klippa, klistra och retuschera fram ett helt nytt, stiligt foto på den döda, iklädd kostym. Det här var så vanligt att han någon gång funderade på att annonsera ”Kom till Ateljé Holmström och låt fotografera dig innan du dör!”. Jag tror dock inte att han gjorde det.

Killing vs halmbock

Killing och halmbock. Kili ja olkipukki.

Håhhå! Den senaste månaden har varit helt galen för min del. Galen och rolig. Jag har sålt alla 200 kalendrar och drygt 1000 kort. Kalendrarna blev t.o.m. så slutsålda att jag sålde mitt eget exemplar. Nå, skomakarens barn har de sämsta skorna, och kalendermakaren har ingen kalender. 😛 När jag inte har skrivit räkningar eller cyklat till posten med kalendrar, så har jag tecknat beställningar. Om jag får tillstånd kanske jag visar ett par av dem här lite senare.

Dagens teckning är den första ”egna” bilden jag tecknat på ganska länge. När jag letade referensbilder upptäckte jag att killingar är ett mycket svårgooglat djur. Först försökte jag bildgoogla ”killing”. Det var en mycket dålig ide (prova själva så förstår ni varför). Sen försökte jag på finska med ”kili”. Typ tusen bilder av en het dvärg dök upp. Det var ju också trevligt, men inte det jag var ute efter. Sen försökte jag på engelska med ”kid”, trots att jag visste att det bara kommer upp en massa barn, vilket det gjorde. Till sist hittade jag rätt med orden ”butting baby goat”. Ful får man vara, men inte (så) dum! 😉

Det känns mycket bra att ta julledigt nu. Inte för att jobbet har varit särskilt betungande, utan mer för att jag får luta mig tillbaka och klappa mig på axeln. Nu har jag försörjt mig på att teckna i 7 månader, och det har faktiskt funkat! Det känns väldigt bra. Jag fick en idé, genomförde den, och den bar frukt. Jag har en massa nya idéer som jag vill genomföra under nästa år, och ser fram emot att få sätta igång igen i januari. Det är en viss skillnad jämfört med den alltför välbekanta sommarjobbspaniken som brukade dyka upp ungefär vid trettondagen. Jag hoppas jag inte behöver uppleva den igen.

God jul till alla! Nu ska jag packa ihop mina grejer och fara till Pargas, så Åbo får behålla sin smutsiga luft för sig själv ett par veckor! (Inget ont om Åbo i övrigt, men jag är utled på avgaser.)

Snöslask

Teckning polis trafikolycka snöslask. Piirustus poliisi peltikolari räntäsade.

Mera polisuniformer! 🙂 Denna gång i samband med en krock i halt väglag. Det är första gången jag tecknar fallande blötsnö (det är alltså det det ska föreställa även om det kanske liknar regn), och det gjorde jag med vit gelpenna efter att allt annat var klart. Mycket praktiskt! Jag hade egentligen velat ösa på med mycket mera blötsnö, men eftersom gelpenna inte kan suddas ut vågade jag inte teckna mer av rädsla för att förstöra bilden. Nästa gång kanske! Jag är extra nöjd med den vita utandningsluften, den visar så effektivt att det är kallt. Blänket i vapenbältet blev snyggt också!

När jag nu har tagit upp de (i mina ögon) lyckade sakerna i den här bilden, kan jag ju också berätta vad som inte blev som jag tänkt mig: Från början hade jag tänkt att bilden skulle vara en liggande A4, och att bilvraket skulle få mycket mer plats till vänster om polisen. Det hade dock medfört att polisen blev mycket mindre, vilket skulle ha gjort det svårt att teckna så detaljerat som jag ville. En lösning hade varit att kapa honom från midjan uppåt, men då skulle inte vapenbältet och benhölstret ha rymts med, och såna är roliga att teckna! Alltså fick bilden bli en stående A4, på bilvrakets bekostnad. Det perfekta formatet för den här bildkompositionen hade egentligen varit 30×30 cm, men jag har inte så stora papper som passar promarkers.

Men summa summarun tycker jag att det blev rätt bra! Jag har använt svart tusch, grå promarkers och vit gelpenna.