Här kommer ännu fler silkeshöns (och en nyckelpiga), tecknade med promarkers. Blåklint är en av mina absoluta favoritblommor, så därför lät jag hönsen stå bland sådana. Jag är för tillfället förkyld, så jag förknippar den här bilden med snor och det Österbottniska dialektvädret på repeat. Jag vet inte om det är för att jag är sydfinländare som jag tycker det är så fantastiskt med österbottniska dialekter. Antagligen. *harmas lite över sin egen dialektlöshet*
Inlägget finns också på: Finska
Suomi
Svenska
Feijna höner och feijn nyckelpeiga! För en med den riksvenskaste av rikssvenska dialekter (och då pratar vi alltså INTE om öschötskan) ter sig det österbottniska dialektvädret som rena grekiskan. Eller kanske snarare som rena österbottniskan. Tolk nödvändig!
Haha! Det hade jag antagligen också tyckt före jag började umgås med österbottningar. Så sent som igår lärde jag mig ett nytt ord av Johanna, och inte förstår jag ännu heller allt de säger!