Jag har knappt tecknat något alls under sommaren, men en sak har jag ändå testat – att teckna en realistisk bild med kulspetspenna! Det var roligt, även om pennan lämnade efter sig bläckplumpar på oönskade ställen. Kontrasten mellan en realistisk bild och denna vardagligaste av pennor tycker jag är intressant. På bilden är skådespelaren Jensen Ackles, känd från TV-serien Supernatural. Referensbilden är tagen härifrån.
Jag sjunger i Florakören vid Åbo Akademi sedan hösten 2009, och kören har nyligen gett ut sin första sångbok! Sångboken är indelad i kapitel enligt tema, och varje tema har en egen bild som jag har tecknat (svart tusch och grå promarkers). Här nedan följer några exempel.
Fosterländska sånger
Snapsvisor
Aftonsånger
Partysånger
Studentsånger
Serenader
I brist på bättre beskrivning, vintage-sånger
Det här är en present till min barndomsvän och hennes fästman med anledning av deras förlovning. Teckningen är en A4:a tecknad i svart tusch. Vanligtvis brukar jag frossa i detaljer och skuggor, men den här gången ville jag prova att hålla det enkelt, och tycker att det lyckades rätt bra. Blommorna är från vänster liljekonvalj, cyklamen och stenros, som är Finlands, Cyperns och Rumäniens nationalblommor, vilket har en viss symbolik för parets historia.
Mera polisuniformer! 🙂 Denna gång i samband med en krock i halt väglag. Det är första gången jag tecknar fallande blötsnö (det är alltså det det ska föreställa även om det kanske liknar regn), och det gjorde jag med vit gelpenna efter att allt annat var klart. Mycket praktiskt! Jag hade egentligen velat ösa på med mycket mera blötsnö, men eftersom gelpenna inte kan suddas ut vågade jag inte teckna mer av rädsla för att förstöra bilden. Nästa gång kanske! Jag är extra nöjd med den vita utandningsluften, den visar så effektivt att det är kallt. Blänket i vapenbältet blev snyggt också!
När jag nu har tagit upp de (i mina ögon) lyckade sakerna i den här bilden, kan jag ju också berätta vad som inte blev som jag tänkt mig: Från början hade jag tänkt att bilden skulle vara en liggande A4, och att bilvraket skulle få mycket mer plats till vänster om polisen. Det hade dock medfört att polisen blev mycket mindre, vilket skulle ha gjort det svårt att teckna så detaljerat som jag ville. En lösning hade varit att kapa honom från midjan uppåt, men då skulle inte vapenbältet och benhölstret ha rymts med, och såna är roliga att teckna! Alltså fick bilden bli en stående A4, på bilvrakets bekostnad. Det perfekta formatet för den här bildkompositionen hade egentligen varit 30×30 cm, men jag har inte så stora papper som passar promarkers.
Men summa summarun tycker jag att det blev rätt bra! Jag har använt svart tusch, grå promarkers och vit gelpenna.
Här nedan ser ni två teckningar, den ena efter och den andra före. Hela bilden formligen kryllar av experimenterande, som jag ska förklara längre ner.
Det var det här jag skulle testa:
1. Tecknad ram runt bilden. Många andra gör det, men jag har aldrig provat på det själv. Resultat: Helt ok, men det hade sett bättre ut med den ljusare linjen längst ut.
2. Att använda enbart grå promarkers i olika nyanser. Resultat: Jag gillar det! Det blir jämnare än med svart tusch, där man måste åstadkomma gråskalor med streck eller punkter.
3. Att teckna en suddig bakgrund med vaga former i ett försök att efterlikna bakgrunden man får på foton med kort skärpedjup. Resultat: Fail. Suddig är den, men den liknar inte just nånting. Inte för att det stör, men det var inte just det jag var ute efter.
4. Går det att rädda för mörka ytor genom att smeta på vit pastellpenna? Resultat: Nåjåå, ljusare blir det men man får samtidigt en struktur som skiljer sig från resten av teckningen. Men hellre lite vita prickar under ögonen än en hel panda-look!
5. Mitt eviga dilemma – enkelt vs. dorkadetaljerat. Vilken av teckningarna funkar sist och slutligen bättre, den färdiga eller linjeskissen? Svårt att säga, jag tycker båda funkar men på olika sätt. Lite som att fråga vad som är godare – solvarma smultron eller en krämig chokladpralin av ett märke som börjar på L och slutar på indt? De går inte att jämföra eftersom de inte tillhör samma genre.
6a. Att förstärka glansdagrar med min nyinförskaffade gelpenna. Resultat: Fungerar! 6b. Att måla över gelen med promarkers. Resultat: Promarkern och gelen löser glatt upp sig i varandra och det hela slutar med smet. Fungerar m.a.o. inte.
7. En övning i att teckna en blick som skyms av ögonfransarna. Jag har gjort det ett par gånger förr och tycker det är besvärligt, men jag tilltalas av bildvinklar där ögonfransarna skymmer ögat.
Provkaninen för alla ovannämnda experiment var Eero Tuominen från femte säsongen av Poliisit. Bildens storlek är A4.
Häromdagen promenerade jag förbi fågeldammen i Kuppisparken, och måste stanna och säga ”ämuschimuschimuschi” åt silkeshönorna, som till råga på allt hade kycklingar! Så fluffsött så man slår knut på sig! Silkeshönor har sitt fluff till trots en attityd som jag gillar, och det är den jag har försökt få fram på den här teckningen. I hönshuset på min hemgård finns tyvärr inga silkeshönor eftersom innetemperaturen vintertid kräver en lite robustare fjäderdräkt, men jag skulle nog vilja ha silkeshönor någon gång!
Jag tycker arabiska fullblod är så vackra. Deras kroppsform och hållning är så elegant och stolt. Linjen som går från öronen över mankammen och ryggen till svansroten är på nåt sätt så fulländad att jag hakar upp mig och måste följa den med ögonen gång på gång tills formen sitter som gjuten i synminnet, och jag kan återge den på papper. Om jag sätter mig med ett tomt papper och bara slöklottrar är det ofta den rygglinjen som dyker upp först. Den och stövlar, av någon anledning. 😛 Jag har vänner som inte alls förstår tjusningen i att titta på en riktigt elegant häst, eller i hästar överhuvudtaget, men jag å min sida förstår mig inte på exempelvis fotboll och tungpiercingar, så det jämnar väl ut sig!
Tusch, ca 13×14 cm.
En tuschteckning där jag försökt få fram rörelsen åt höger, dels genom figurernas riktning, men också genom att låta stigen, horisonten och tranplogen riktas mot samma punkt. Löven på marken lade jag till som en förklaring till tranplogen (det är höst), men egentligen är den där bara för att fylla himlen med något. Hunden är en belgisk vallhund malinois.
På tal om bilder tryckta på T-skjortor som jag nämnde i förra inlägget, så gav jag min pappa en T-skjorta med den här bilden på för några år sedan. Apan på motorcykeln är densamma som jag presenterade i det här inlägget.
Den här bilden trycktes på en T-skjorta som gavs till min vän som nyligen gifte sig! Tanken är alltså att ringarna som delfinerna hoppar genom ska föreställa ett par ihoplänkade vigselringar. Jag funderade först på två delfiner med ett stort hjärta i bakgrunden, men det hade varit så klyschigt att det fick bli ringar. Även det är förvisso ganska klyschigt, men lite elegantare i alla fall! Jag brukar vanligtvis inte teckna i den här stilen, så det var trevligt med omväxling.
Suomi
Svenska