Myrlandskap

Lindas_häst_b

Här är en lite annorlunda beställning än de vanliga – dels är den tecknad med promarkers och dels är det ganska mycket landskap i bilden, vilket jag inte brukar teckna så ofta. Det är alltid lite nervöst att teckna beställningar i tusch – om jag mokar (gör ett misstag) är det antingen svårt eller omöjligt att rätta till det. Blyertsteckningar kan jag hålla på och fila på i all oändlighet och det finns en trygghet i vetskapen att ingenting på pappret är slutgiltigt. Å andra sidan gör det också att jag ibland har svårt att avsluta en blyertsteckning eftersom det alltid finns saker som kan finjusteras, men när klockan närmar sig 6 på morgonen och jag inte orkar se den där bilden längre brukar det vara ganska lätt att färdigförklara den.

Killing vs halmbock

Killing och halmbock. Kili ja olkipukki.

Håhhå! Den senaste månaden har varit helt galen för min del. Galen och rolig. Jag har sålt alla 200 kalendrar och drygt 1000 kort. Kalendrarna blev t.o.m. så slutsålda att jag sålde mitt eget exemplar. Nå, skomakarens barn har de sämsta skorna, och kalendermakaren har ingen kalender. 😛 När jag inte har skrivit räkningar eller cyklat till posten med kalendrar, så har jag tecknat beställningar. Om jag får tillstånd kanske jag visar ett par av dem här lite senare.

Dagens teckning är den första ”egna” bilden jag tecknat på ganska länge. När jag letade referensbilder upptäckte jag att killingar är ett mycket svårgooglat djur. Först försökte jag bildgoogla ”killing”. Det var en mycket dålig ide (prova själva så förstår ni varför). Sen försökte jag på finska med ”kili”. Typ tusen bilder av en het dvärg dök upp. Det var ju också trevligt, men inte det jag var ute efter. Sen försökte jag på engelska med ”kid”, trots att jag visste att det bara kommer upp en massa barn, vilket det gjorde. Till sist hittade jag rätt med orden ”butting baby goat”. Ful får man vara, men inte (så) dum! 😉

Det känns mycket bra att ta julledigt nu. Inte för att jobbet har varit särskilt betungande, utan mer för att jag får luta mig tillbaka och klappa mig på axeln. Nu har jag försörjt mig på att teckna i 7 månader, och det har faktiskt funkat! Det känns väldigt bra. Jag fick en idé, genomförde den, och den bar frukt. Jag har en massa nya idéer som jag vill genomföra under nästa år, och ser fram emot att få sätta igång igen i januari. Det är en viss skillnad jämfört med den alltför välbekanta sommarjobbspaniken som brukade dyka upp ungefär vid trettondagen. Jag hoppas jag inte behöver uppleva den igen.

God jul till alla! Nu ska jag packa ihop mina grejer och fara till Pargas, så Åbo får behålla sin smutsiga luft för sig själv ett par veckor! (Inget ont om Åbo i övrigt, men jag är utled på avgaser.)

Snöslask

Teckning polis trafikolycka snöslask. Piirustus poliisi peltikolari räntäsade.

Mera polisuniformer! 🙂 Denna gång i samband med en krock i halt väglag. Det är första gången jag tecknar fallande blötsnö (det är alltså det det ska föreställa även om det kanske liknar regn), och det gjorde jag med vit gelpenna efter att allt annat var klart. Mycket praktiskt! Jag hade egentligen velat ösa på med mycket mera blötsnö, men eftersom gelpenna inte kan suddas ut vågade jag inte teckna mer av rädsla för att förstöra bilden. Nästa gång kanske! Jag är extra nöjd med den vita utandningsluften, den visar så effektivt att det är kallt. Blänket i vapenbältet blev snyggt också!

När jag nu har tagit upp de (i mina ögon) lyckade sakerna i den här bilden, kan jag ju också berätta vad som inte blev som jag tänkt mig: Från början hade jag tänkt att bilden skulle vara en liggande A4, och att bilvraket skulle få mycket mer plats till vänster om polisen. Det hade dock medfört att polisen blev mycket mindre, vilket skulle ha gjort det svårt att teckna så detaljerat som jag ville. En lösning hade varit att kapa honom från midjan uppåt, men då skulle inte vapenbältet och benhölstret ha rymts med, och såna är roliga att teckna! Alltså fick bilden bli en stående A4, på bilvrakets bekostnad. Det perfekta formatet för den här bildkompositionen hade egentligen varit 30×30 cm, men jag har inte så stora papper som passar promarkers.

Men summa summarun tycker jag att det blev rätt bra! Jag har använt svart tusch, grå promarkers och vit gelpenna.

Kycklingar

kycklingar nässelfjäril talgoxe tipuja nokkosperhonen talitiainen

Mera promarkers! Denna gång ett gäng kycklingar och en outsider (eller två om man räknar fjärilen). När jag diskuterade bilden med en vän på Facebook kom vi fram till att det är en etnologtalgoxe som gör en deltagande analys av barnkulturen bland tamhöns. Jag testade en ny röd nyans jag skaffat för att kunna skugga rödmyllade väggar. Det blev aningen för mörkt tycker jag, men klart bättre än den brandbilsröda nyansen jag provade före den här. Storlek A4.

Gråtoner

Här nedan ser ni två teckningar, den ena efter och den andra före. Hela bilden formligen kryllar av experimenterande, som jag ska förklara längre ner.Eero Tuominen promarker

Eero Tuominen lineart

Det var det här jag skulle testa:
1. Tecknad ram runt bilden. Många andra gör det, men jag har aldrig provat på det själv. Resultat: Helt ok, men det hade sett bättre ut med den ljusare linjen längst ut.

2. Att använda enbart grå promarkers i olika nyanser. Resultat: Jag gillar det! Det blir jämnare än med svart tusch, där man måste åstadkomma gråskalor med streck eller punkter.

3. Att teckna en suddig bakgrund med vaga former i ett försök att efterlikna bakgrunden man får på foton med kort skärpedjup. Resultat: Fail. Suddig är den, men den liknar inte just nånting. Inte för att det stör, men det var inte just det jag var ute efter.

4. Går det att rädda för mörka ytor genom att smeta på vit pastellpenna? Resultat: Nåjåå, ljusare blir det men man får samtidigt en struktur som skiljer sig från resten av teckningen. Men hellre lite vita prickar under ögonen än en hel panda-look!

5. Mitt eviga dilemma – enkelt vs. dorkadetaljerat. Vilken av teckningarna funkar sist och slutligen bättre, den färdiga eller linjeskissen? Svårt att säga, jag tycker båda funkar men på olika sätt. Lite som att fråga vad som är godare – solvarma smultron eller en krämig chokladpralin av ett märke som börjar på L och slutar på indt? De går inte att jämföra eftersom de inte tillhör samma genre.

6a. Att förstärka glansdagrar med min nyinförskaffade gelpenna. Resultat: Fungerar! 6b. Att måla över gelen med promarkers. Resultat: Promarkern och gelen löser glatt upp sig i varandra och det hela slutar med smet. Fungerar m.a.o. inte.

7. En övning i att teckna en blick som skyms av ögonfransarna. Jag har gjort det ett par gånger förr och tycker det är besvärligt, men jag tilltalas av bildvinklar där ögonfransarna skymmer ögat.

Provkaninen för alla ovannämnda experiment var Eero Tuominen från femte säsongen av Poliisit. Bildens storlek är A4.

Fler hönor!

silkeshöns blåklint silkkikanoja ruiskaunokit

Här kommer ännu fler silkeshöns (och en nyckelpiga), tecknade med promarkers. Blåklint är en av mina absoluta favoritblommor, så därför lät jag hönsen stå bland sådana. Jag är för tillfället förkyld, så jag förknippar den här bilden med snor och det Österbottniska dialektvädret på repeat. Jag vet inte om det är för att jag är sydfinländare som jag tycker det är så fantastiskt med österbottniska dialekter. Antagligen. *harmas lite över sin egen dialektlöshet*

Silkeshöna

tecknad silkeshöna piiretty silkkikana

Häromdagen promenerade jag förbi fågeldammen i Kuppisparken, och måste stanna och säga ”ämuschimuschimuschi” åt silkeshönorna, som till råga på allt hade kycklingar! Så fluffsött så man slår knut på sig! Silkeshönor har sitt fluff till trots en attityd som jag gillar, och det är den jag har försökt få fram på den här teckningen. I hönshuset på min hemgård finns tyvärr inga silkeshönor eftersom innetemperaturen vintertid kräver en lite robustare fjäderdräkt, men jag skulle nog vilja ha silkeshönor någon gång!

Kusin i hatt

Sofiaihatt_small

Det här är en födelsedagspresent till min kusin, samma kusin som finns på den här teckningen. Jag tecknade bilden på båten medan jag åkte över till Sverige för att hälsa på henne, och det gick riktigt bra! Jag hade referensfotot utprintat på papper och hade skissat upp bilden i ritblocket på förhand, så det var bara att slå sig ner i en ledig barstol där ljuset kom från vänster och börja tuscha! Storleken är A4, tekniken är svart tusch med lite ljusröd promarker, och det tog knappt 4 timmar att teckna den.