Mutanen och Korpi

Miika Mutanen Olli Korpi Poliisit Joensuu

Det här är äldre konstaplarna Miika Mutanen och Olli Korpi från Joensuu. De var med i sjunde säsongen av TV-serien Poliisit, som jag som vanligt har ägnat vårens alla vardagskvällar åt att titta på. I den här bilden fick jag teckna både bockskägg och hästsvans, vilket var roligt eftersom jag gillar att teckna hår (förutom snaggat, det är en pain in the *ss att teckna). Jag är lite extra nöjd med bakgrunden. Den gör visserligen inte mycket väsen av sig, men jag har dragit en massa tunna lodräta linjer över den vilket gör att den att påminner lite om ett kopparstick.

Blyerts, A4, ca 15 timmar.

Harri Pajunen och Jarkko Lappi

Harri Pajunen Jarkko Lappi Poliisit Mikkeli

Nu har jag tagit lite ”ledigt” från beställningstecknandet och tecknat mitt återkommande favoritmotiv, poliser. Denna gång Harri och Jarkko från St. Michel som är med i 6:e säsongen av Poliisit. Bilden är något av ett experiment, eftersom jag inte har tecknat den här färgsättningen med promarkers förr (de skall alltså vara belysta av blinkande blåljus, om det inte framkommer…). Som modell har jag använt 11 olika screen shots från serien, det har varit ett pusslande!

Storleken är A4, och jag har förutom svart tusch använt 5 grå + 4 blå nyanser av promarkes, samt vit gelpenna.

Här nedan är en giff där man ser hur bilden tog form, klicka på den för att se den röra sig!

http___makeagif.com__media_4-04-2014_ks45rP

Brandskördetröska

Brammskördetröska-blogg

Det här är precis vad det ser ut som: en brandskördetröska. När min storebror var liten ville han bli bonde eller brandman, och tyckte att en brandskördetröska måste vara det coolaste nånsin. Igår fyllde han 30, och äntligen fick han sin brandskördetröska!

Storlek A5, promarkers. Som modell för tröskan stod en Sampo Rosenlew 600. Logon mitt på tillhör Pargas Frivilliga Brandkår.

Uleåborgspoliser

Tommi Heikkilä Janne Lammela Poliisit Oulu

Här är en bild som jag påbörjade redan i november 2013, men sen kom julruschen och en massa beställningar så bilden fick ligga underst i ”att rita-högen” fram tills nu. Det är väldigt befriande att teckna egna bilder ibland, utan någon annas förväntningar. Då kan jag experimentera och testa nya saker utan att riskera att förstöra en beställning. Eftersom jag är ett stort fan av TV-serien Poliisit, tecknar jag ofta personer därifrån. Den här teckningen föreställer Tommi Heikkilä och Janne Lammela från Uleåborg. (På tal om det, här kommer lite lingvistikprat: första gången jag hörde konsonanten /h/ uttalas som lång i ett ord som INTE var en injektion (som ”håhhå”), var i ett Uleåborgsavsnitt. Jag blev mycket förtjust när jag hörde det underbara ordet ”rahhaa”. 🙂 (”Rahhaa” är dialekt och betyder pengar, det heter ”rahaa” på standardfinska).)

WIP-Oulu

Nog om språk, tillbaka till teckningen: I den här bilden har jag använt svart tusch, grå promarkers i fyra olika nyanser och en vit gelpenna. Jag har experimenterat med tecknade ramar en gång tidigare i den här teckningen, men jag tycker ramen blev bättre den här gången. Det ser effektfullt ut med ramar både framför och bakom personerna på bilden, det ger lite djup åt bilden.

Här nedan finns line art-versionen av teckningen, innan jag hade börjat ”fylla i” den. Ungefär som med målarböckerna man hade som liten, bara att pennorna är 10 gånger dyrare och det tar 20 gånger mera tid! 🙂

Oulu-lineart

Snöslask

Teckning polis trafikolycka snöslask. Piirustus poliisi peltikolari räntäsade.

Mera polisuniformer! 🙂 Denna gång i samband med en krock i halt väglag. Det är första gången jag tecknar fallande blötsnö (det är alltså det det ska föreställa även om det kanske liknar regn), och det gjorde jag med vit gelpenna efter att allt annat var klart. Mycket praktiskt! Jag hade egentligen velat ösa på med mycket mera blötsnö, men eftersom gelpenna inte kan suddas ut vågade jag inte teckna mer av rädsla för att förstöra bilden. Nästa gång kanske! Jag är extra nöjd med den vita utandningsluften, den visar så effektivt att det är kallt. Blänket i vapenbältet blev snyggt också!

När jag nu har tagit upp de (i mina ögon) lyckade sakerna i den här bilden, kan jag ju också berätta vad som inte blev som jag tänkt mig: Från början hade jag tänkt att bilden skulle vara en liggande A4, och att bilvraket skulle få mycket mer plats till vänster om polisen. Det hade dock medfört att polisen blev mycket mindre, vilket skulle ha gjort det svårt att teckna så detaljerat som jag ville. En lösning hade varit att kapa honom från midjan uppåt, men då skulle inte vapenbältet och benhölstret ha rymts med, och såna är roliga att teckna! Alltså fick bilden bli en stående A4, på bilvrakets bekostnad. Det perfekta formatet för den här bildkompositionen hade egentligen varit 30×30 cm, men jag har inte så stora papper som passar promarkers.

Men summa summarun tycker jag att det blev rätt bra! Jag har använt svart tusch, grå promarkers och vit gelpenna.

Gråtoner

Här nedan ser ni två teckningar, den ena efter och den andra före. Hela bilden formligen kryllar av experimenterande, som jag ska förklara längre ner.Eero Tuominen promarker

Eero Tuominen lineart

Det var det här jag skulle testa:
1. Tecknad ram runt bilden. Många andra gör det, men jag har aldrig provat på det själv. Resultat: Helt ok, men det hade sett bättre ut med den ljusare linjen längst ut.

2. Att använda enbart grå promarkers i olika nyanser. Resultat: Jag gillar det! Det blir jämnare än med svart tusch, där man måste åstadkomma gråskalor med streck eller punkter.

3. Att teckna en suddig bakgrund med vaga former i ett försök att efterlikna bakgrunden man får på foton med kort skärpedjup. Resultat: Fail. Suddig är den, men den liknar inte just nånting. Inte för att det stör, men det var inte just det jag var ute efter.

4. Går det att rädda för mörka ytor genom att smeta på vit pastellpenna? Resultat: Nåjåå, ljusare blir det men man får samtidigt en struktur som skiljer sig från resten av teckningen. Men hellre lite vita prickar under ögonen än en hel panda-look!

5. Mitt eviga dilemma – enkelt vs. dorkadetaljerat. Vilken av teckningarna funkar sist och slutligen bättre, den färdiga eller linjeskissen? Svårt att säga, jag tycker båda funkar men på olika sätt. Lite som att fråga vad som är godare – solvarma smultron eller en krämig chokladpralin av ett märke som börjar på L och slutar på indt? De går inte att jämföra eftersom de inte tillhör samma genre.

6a. Att förstärka glansdagrar med min nyinförskaffade gelpenna. Resultat: Fungerar! 6b. Att måla över gelen med promarkers. Resultat: Promarkern och gelen löser glatt upp sig i varandra och det hela slutar med smet. Fungerar m.a.o. inte.

7. En övning i att teckna en blick som skyms av ögonfransarna. Jag har gjort det ett par gånger förr och tycker det är besvärligt, men jag tilltalas av bildvinklar där ögonfransarna skymmer ögat.

Provkaninen för alla ovannämnda experiment var Eero Tuominen från femte säsongen av Poliisit. Bildens storlek är A4.

Max Jägerroos och Jarkko Pitkänen

Max_Jarkko-blogg

Det här är en av Helsingforspatrullerna som var med i säsongerna 4 och 5 av TV-serien Poliisit, Max Jägerroos och Jarkko Pitkänen. Jag har gjort två tidigare patrullporträtt från nämnda serie:ett i promarkers och ett i svart tusch, så jag tyckte det var dags för ett i blyerts. Det är en kombination av två referensbilder (om man räknar med alla detaljer så använde jag 6-7 olika bilder till hjälp), och eftersom alla är screen shots ur TV-serien hade nästan alla olika vinkel och belysning, vilket var utmanande att få ihop. Lyckligtvis hittade jag två screen shots (eller ”skärmdumpar” om man ska skriva korrekt svenska, vilket man inte alltid ids) där deras ansikten var belysta på nästan exakt samma sätt, och det underlättade otroligt.

Jag måste säga att den som designade det lilla lejonemblemet på kragarna gjorde ett bra jobb. Det är nästan den som är roligast att rita när jag ritar polisuniformer! Det svåraste är radiorna. De är liksom runda och raka på samma gång, och blir lätt att se otympliga ut. Men det är i alla fall roligt att teckna glansen på dem!

Spårande polishund

Etsivä poliisikoira spårande polishund

En tuschteckning där jag försökt få fram rörelsen åt höger, dels genom figurernas riktning, men också genom att låta stigen, horisonten och tranplogen riktas mot samma punkt. Löven på marken lade jag till som en förklaring till tranplogen (det är höst), men egentligen är den där bara för att fylla himlen med något. Hunden är en belgisk vallhund malinois.

Oljekritor

Max Jägerroos_blogg

Häromkvällen satt jag på vår sommarstuga och ville rita. Jag hade dock inga grejer med mig, så jag rotade i skåpen och hittade några gamla papper med text på baksidan och min ask Caran d’Ache oljekritor från lågstadiet! Jag hade inte hållit i en sådan krita på 15 år. Jag gillade dem inte speciellt i lågstadiet, för det fastnade färg på fingrarna och de hade ingen spets så man kunde inte teckna särskilt detaljerat.

Jag beslöt i alla fall att prova dem igen, och sökte upp en bild att teckna av från laptopen. Det blev en screenshot från Poliisit, denna gång föreställande Max Jägerroos från Helsingfors. Om någon undrar varför det då och då dyker upp poliser bland mina teckningar, så beror det på att jag mycket ivrigt och intresserat har följt TV-serien Poliisit i över ett år, och det måste ju märkas nånstans. Jag beundrar dem så för jag skulle aldrig någonsin klara av det jobbet själv. Fan art, kan man väl säga!

Åbo-poliser

Turunpartio_blogg

Här är ännu ett inlägg i polis-kategorin, den här gången Åbo-poliserna Tomas Jalonen och Eero Tuominen kända från Poliisit. Jag ville kolla om jag fortfarande kunde teckna realistiska människoansikten i svart tusch (alltså helt vanliga permanenta tuschpennor), för senast jag gjorde det var för två år sedan, då jag tecknade Gunvald Larsson.

Jag är nog nöjd med resultatet, men det var oväntat svårt att teckna den här! Det gick åt mycket täckvitt för korrigeringar. Tygvecken i deras halare var inte svåra att teckna, men tog vääldigt lång tid. Det tog 7 timmar att teckna hela bilden. Bakgrunden är inte realistisk överhuvudtaget – i horisontlinjen syns Suomen Joutsen, Åbo slott och Åbo Domkyrka (med kajor stora som gamar om man ser till proportionerna), men deras proportioner eller inbördes placering stämmer inte överens alls. Men tanken var att bakgrunden bara skall symbolisera Åbo, och en horisontlinje gör det elegantare än att skriva ”DET HÄR ÄR SEN ÅBO!” i bakgrunden… 😉

(Uppdatering: Här är ännu en work-in-progress-bild som jag glömda ladda upp tidigare.)

WIP