Uleåborgspoliser

Tommi Heikkilä Janne Lammela Poliisit Oulu

Här är en bild som jag påbörjade redan i november 2013, men sen kom julruschen och en massa beställningar så bilden fick ligga underst i ”att rita-högen” fram tills nu. Det är väldigt befriande att teckna egna bilder ibland, utan någon annas förväntningar. Då kan jag experimentera och testa nya saker utan att riskera att förstöra en beställning. Eftersom jag är ett stort fan av TV-serien Poliisit, tecknar jag ofta personer därifrån. Den här teckningen föreställer Tommi Heikkilä och Janne Lammela från Uleåborg. (På tal om det, här kommer lite lingvistikprat: första gången jag hörde konsonanten /h/ uttalas som lång i ett ord som INTE var en injektion (som ”håhhå”), var i ett Uleåborgsavsnitt. Jag blev mycket förtjust när jag hörde det underbara ordet ”rahhaa”. 🙂 (”Rahhaa” är dialekt och betyder pengar, det heter ”rahaa” på standardfinska).)

WIP-Oulu

Nog om språk, tillbaka till teckningen: I den här bilden har jag använt svart tusch, grå promarkers i fyra olika nyanser och en vit gelpenna. Jag har experimenterat med tecknade ramar en gång tidigare i den här teckningen, men jag tycker ramen blev bättre den här gången. Det ser effektfullt ut med ramar både framför och bakom personerna på bilden, det ger lite djup åt bilden.

Här nedan finns line art-versionen av teckningen, innan jag hade börjat ”fylla i” den. Ungefär som med målarböckerna man hade som liten, bara att pennorna är 10 gånger dyrare och det tar 20 gånger mera tid! 🙂

Oulu-lineart

Myrlandskap

Lindas_häst_b

Här är en lite annorlunda beställning än de vanliga – dels är den tecknad med promarkers och dels är det ganska mycket landskap i bilden, vilket jag inte brukar teckna så ofta. Det är alltid lite nervöst att teckna beställningar i tusch – om jag mokar (gör ett misstag) är det antingen svårt eller omöjligt att rätta till det. Blyertsteckningar kan jag hålla på och fila på i all oändlighet och det finns en trygghet i vetskapen att ingenting på pappret är slutgiltigt. Å andra sidan gör det också att jag ibland har svårt att avsluta en blyertsteckning eftersom det alltid finns saker som kan finjusteras, men när klockan närmar sig 6 på morgonen och jag inte orkar se den där bilden längre brukar det vara ganska lätt att färdigförklara den.

Hästporträtt

Piirustus

Här är ett hästporträtt i blyerts jag gjorde nyligen. Storleken är 30×40 cm vilket är för stort för min scanner, så bilen ovan är ett foto – därav den dåliga kvaliteten. Det var roligt att teckna den här bilden eftersom referensfotot var så bra att varje hår syntes. Då måste jag ju teckna varje hår också… nå inte riktigt, men väldigt många i alla fall! Att teckna hårstrån är i sig ett ganska tråkigt petjobb (och dessutom svårt om det är ljusa hår mot mörk bakgrund), men det har stor betydelse för att bilden ska se realistisk ut, så jag gör det gärna.

Tax

Tecknad tax. Piirretty mäyräkoira.

Det här är en julklappsbeställning jag gjorde i december. Det är väldigt få som har beställt teckningar av hundar, faktiskt bara två hittills. Betydligt vanligare är porträtt av människor, och intressant nog, döda hästar. Det låter ju morbitt, men hästarna avbildas nog som levande…

Här drar jag paralleller till min farfar som jobbade som fotograf i Ekenäs. På hans tid var det vanligt att det inte fanns några fina foton av folk hade dött, och farfar fick ofta i uppdrag att tillverka vettiga fotografier som kunde användas på minnesstunden. Om det t.ex. bara fanns ett fotografi av den döda klädd i arbetskläder, kunde farfar använda en kostym från ett fotografi av en annan person, och klippa, klistra och retuschera fram ett helt nytt, stiligt foto på den döda, iklädd kostym. Det här var så vanligt att han någon gång funderade på att annonsera ”Kom till Ateljé Holmström och låt fotografera dig innan du dör!”. Jag tror dock inte att han gjorde det.