Gråtoner

Här nedan ser ni två teckningar, den ena efter och den andra före. Hela bilden formligen kryllar av experimenterande, som jag ska förklara längre ner.Eero Tuominen promarker

Eero Tuominen lineart

Det var det här jag skulle testa:
1. Tecknad ram runt bilden. Många andra gör det, men jag har aldrig provat på det själv. Resultat: Helt ok, men det hade sett bättre ut med den ljusare linjen längst ut.

2. Att använda enbart grå promarkers i olika nyanser. Resultat: Jag gillar det! Det blir jämnare än med svart tusch, där man måste åstadkomma gråskalor med streck eller punkter.

3. Att teckna en suddig bakgrund med vaga former i ett försök att efterlikna bakgrunden man får på foton med kort skärpedjup. Resultat: Fail. Suddig är den, men den liknar inte just nånting. Inte för att det stör, men det var inte just det jag var ute efter.

4. Går det att rädda för mörka ytor genom att smeta på vit pastellpenna? Resultat: Nåjåå, ljusare blir det men man får samtidigt en struktur som skiljer sig från resten av teckningen. Men hellre lite vita prickar under ögonen än en hel panda-look!

5. Mitt eviga dilemma – enkelt vs. dorkadetaljerat. Vilken av teckningarna funkar sist och slutligen bättre, den färdiga eller linjeskissen? Svårt att säga, jag tycker båda funkar men på olika sätt. Lite som att fråga vad som är godare – solvarma smultron eller en krämig chokladpralin av ett märke som börjar på L och slutar på indt? De går inte att jämföra eftersom de inte tillhör samma genre.

6a. Att förstärka glansdagrar med min nyinförskaffade gelpenna. Resultat: Fungerar! 6b. Att måla över gelen med promarkers. Resultat: Promarkern och gelen löser glatt upp sig i varandra och det hela slutar med smet. Fungerar m.a.o. inte.

7. En övning i att teckna en blick som skyms av ögonfransarna. Jag har gjort det ett par gånger förr och tycker det är besvärligt, men jag tilltalas av bildvinklar där ögonfransarna skymmer ögat.

Provkaninen för alla ovannämnda experiment var Eero Tuominen från femte säsongen av Poliisit. Bildens storlek är A4.

Fler hönor!

silkeshöns blåklint silkkikanoja ruiskaunokit

Här kommer ännu fler silkeshöns (och en nyckelpiga), tecknade med promarkers. Blåklint är en av mina absoluta favoritblommor, så därför lät jag hönsen stå bland sådana. Jag är för tillfället förkyld, så jag förknippar den här bilden med snor och det Österbottniska dialektvädret på repeat. Jag vet inte om det är för att jag är sydfinländare som jag tycker det är så fantastiskt med österbottniska dialekter. Antagligen. *harmas lite över sin egen dialektlöshet*

Höstbaggar

målad tavla av baggar som ligger och idisslar i höstmiljö

Den här tavlan målade jag åt mamma år 2006. Baggarna heter, om jag minns rätt, Hale-Bopp, Tjalve, Viking och Kingis, och är en blandning av finska finullsfår och ålandsfår. Tavlan är målad i akryl, vilket är en ovanlighet eftersom jag mycket sällan målar. Jag tycker inte att jag har samma kontroll över detaljerna med en pensel som med penna. Jag gillar i alla fall den här tavlan, i synnerhet baggen nere till höger tycker jag blev SÖT. 🙂

Höstbaggar_liten

Handdukshängare

Hängare med målade hönor, ripustin maalatuilla kanoilla

Trots att jag helst tecknar på papper, händer det ibland att jag målar på saker. Den här handdukshängaren fick mamma till julklapp för några år sedan, och på knaggarna sitter hönan Svarta Marta och tuppen Stig-Sören, båda numera saliga i åminnelse! Jag köpte en färdig, omålad hängare och målade hönsen med akrylfärg. Här nedan ser man den bättre:

handdukshängare med målade hönor, pyyheripustin kanamaalauksilla