Karin 6 månader

barn blyertsteckning
 
Det här är jag som baby, ute i vagnen. Jag skulle gisssa att jag är ca 6 månader gammal. Senare började jag kalla mig Kaji, vilket verkar vara ett bra namn eftersom jag nu kallas så av min brorson

Storleken är A4 och det tog ca 3 timmar att teckna den. Det var en mycket lugn och harmonisk tecknesession eftersom jag lyssnade på en ljudbok av Mark Levengood. Man kan inte annat än känna samhörighet med en filbunke efter att ha lyssnat på hans röst. 🙂

Här nedan är fotot jag utgick från:

Enhörning

Enhörning i blyerts

Det här är en gammal teckning från år 2002. Då hade jag inte ännu upptäckt det oumbärliga verktyget tortillon (en penna av hårt hoprullat papper som används för att mjuka upp och sudda ut blyertsstreck), så därför ser den lite grövre ut än mina senare blyertsteckningar. Trots att den är så gammal (jag var 15 när jag tecknade den) tycker jag fortfarande att den är ganska snygg!

Storleken är A3 och bilden är ganska grovt beskuren eftersom min scanner är en sådan liten fjutt.

Monkey business

Av tradition brukar det figurera en loppig apa på alla gratulationskort som jag ritar till min lillebror och till pappa. Under årens lopp har apan fått en allt mer utpräglad personlighet. Det är en minst sagt okonventionell apa som röker, dricker och talar dålig TV-amerikanska. Han gör allting på sina egna villkor, är envis som en åsna och något av en anarkist. Dessutom avskyr han att kallas ”monkey” (han är bestämt en ”ape”), så jag lär väl snart få ett loppigt, rökluktande klagobrev angående rubriken. 🙂 Här följer några bilder ur ap-arkivet:

Apa på gammal traktor

Apan älskar Sovjetunionen (don’t ask) och gamla traktorer, och är följaktligen i sitt esse iklädd en gammal sovjetisk militärhatt på en rykande, skraltig traktor.

Apa och Hagström-bas
Apan gillar även allt som kan anses vara coolt. Solglasögon står högt i kurs. På bilden spelar han på pappas gamla Hagström-bas.

Monkey Harley Davidson

Även motorcyklar duger. Helst såna som hörs på några kilometers avstånd.

Apan har en förmåga att vara på fel plats vid fel tidpunkt. Här har han somnat i en bastrumma precis innan spelningen börjar.

Apan hyser ett stort förakt för myndigheter, men ibland hjälper inte ens långfingret. På bilden har han fastnat i flygplatsens säkerhetskontroll med en massa insmugglade spritflaskor. På etiketten i svansen står det ”Moscow, Russia”, vilket har med hans fascination för Sovjet att göra.

Av någon anledning gillar apan inte harar. Han är även ganska rädd för dem, vilket haren på bilden snart torde upptäcka.

Apa i studentmössa
Avslutningsvis har apan stått modell för abi-logon när min årskull var abiturienter. Han fanns både på våra abi-huppare och på ett av lastbilsplakaten på penkis! Det levde han på länge… Och det gjorde nog jag också. 😉

Frank Wagner

Den här teckningen föreställer Frank Wagner (spelad av Joel Kinnaman), infiltratören i den svenska filmserien om Johan Falk. Här har jag provat att scanna bilden då och då under arbetets gång för att se hur bilden framskrider. Scrolla neråt för att gå bakåt i processen!
Joel Kinnaman som Frank Wagner

Miss Sophie

Det här är min stiliga kusin! Snirklet i bakgrunden ska låtsas referera till en 40-talstapet. Jag testar igen ett nytt sätt att använda tuscherna, och blir allt med förtjust i dem! Problemet just nu är att hitta ett papper som både tusch och bläck funkar på. På tuschernas papper färgar bläcket av sig på händerna och det blir handavtryck, och på vanligt ritpapper beter sig bläcket bra medan tuscherna så att säga ”läcker”. Dagens i-landsproblem, jo jag vet. 😉

Självporträtt

Jag experimenterar vidare med tucherna, och dagens bild är mitt första seriösa försök på ett självporträtt. Jag tycker det blev lyckat! Stilen är inspirerad av den skickliga svenska illustratören Anna Ileby: http://annaritar.com/galleri/

Här är fotot som jag utgick från. Ansiktets linjer är kopierade rakt av, sen har jag ändrat håret, lagt till örähängen och mixtrat med färgläggningen:

Minttu

Det här är en julklapp till min mamma. Tackan heter Minttu och är av finsk lantras med lite ålandsfår i sig. Tyvärr lever Minttu inte längre, eftersom hon fick en hjärnsjukdom som hon visserligen återhämtade sig från, men hon blev aldrig riktigt sig själv igen och vi var rädda för att hon skulle få återfall, så hon fick fara till slakt. Nu är hennes dotter och dotterdotter förhoppningsvis dräktiga och väntas få lamm i april! Och livet fortsätter.

Storleken är A4 och jag har använt promarkers. Jag hade inte den rätta nyansen av grönt så pepparmyntan ser lite bedagad ut. Nu har jag dock köpt fler nyanser. Jag skulle ha tre och kom hem med fem. Så kan det gå… 🙂

Troll

Det här är en julklapp till min lillebror som studerar folkloristik. Bakgrunden är baserad på ett foto som jag tog när jag var i Flåm i Norge. Det här var första gången jag försökte mig på att teckna landskap och natur med promarkerserna… Promarksarna. Promarkörerna… Promarker-pennorna! Resultatet fick godkänt enligt mig, men förgrunden och i synnerhet buskarna har nog ganska mycket kladda-med-tuschpennor-på-lågstadiet-varning över sig. Måste öva mera!

Aku Hirviniemi i Härmä

Det här är från en scen i den inhemska filmen Härmä (som f.ö. är både bra och hemsk, rekommenderas), och teckningen föreställer karaktären Kalle som spelas av Aku Hirviniemi. Det är det mest detaljerade människoansiktet som jag har tecknat hittills, och jag tycker det blev bra så jag är ganska stolt.

Aku Hirviniemi i Härmä
Jag tycker det är svårt att teckna människor, eftersom det krävs så lite för att det ska se fel ut. I den här bilden var det länge något som var fel och jag försökte komma på vad. Till sist upptäckte jag att hans irisar var för ljusa, och när jag gjorde dem mörkare såg det genast rätt ut. Det är intressant att så små saker, som t.ex. en mungipa som är en millimeter för högt upp, eller en glansdager som är för ljus, kan ändra på ett helt ansikte.

Här är en närmare bild:

Storleken är A4, tekniken blyerts och det tog ca 7 timmar att teckna den.